|
Somalin är en mycket pigg och nyfiken ras. Den följer gärna med för att se vad som kan vara på gång. Räkna med att du ofta kommer att ha sällskap. Men somalin är bra på att aktivera sig själv också. Den har en utpräglad jaktinstinkt och älskar att jaga, allt från leksaker till fjärilar eller sin kompis. Eftersom de är väldigt aktiva är de dessutom mycket matglada. Om man inte ser upp kan de roffa åt sig mat som är upplagd till husse eller matte.
Somalin anses vara läraktig, speciellt om den själv har nytta av det. Att kunna öppna dörrar eller höra när någon öppnar kylskåpet hör till de enklaste saker i världen. Det är lätt att lära den att komma på kommandorop. En del av dem har talang för att apportera. De har också lätt att lära sig gå i sele och koppel. Kanske därför att de så gärna vill upptäcka vad som finns ute i världen, och för att de alltid vill följa med...
Kajsa föddes som Gyllendals Afrodite den 14 januari 2004... mamma heter S*Walkabout's Appleblossom Joy och min pappa S*Östibergets Askur.
Varför det blev en Somali var egentligen rena slumpen. Jag var lite sugen på att skaffa en "raskatt" då vi under en kort tid haft en abessinier. Jag hade suttit på nätet och letat efter små abessinierungar när jag fick se bilden på Kajsa - det var en överrumplande händelse. Jag blev alldeles betagen i denna bild på henne. Det fanns hinder för köpet...
Jag vet att Tompa behöver lite startsträcka och tyckte jag lagt upp planen bra... Tompa tyckte det var OK att skaffa katt, så det var inga problem - men jag visste han skulle reagera på priset.
Vi skulle iväg så Tompa kom och plockade upp mig när han jobbat färdigt. Jag hade skrivit ut bilden på Kajsa från nätet, men jag hade inte tänkt att visa honom bilden riktigt än, jag hade tänkt att prata lite taktiskt först.
Vad händer? Han ser ju papperet med bilden och frågar vad det är och jag svarar - det här är katten jag vill ha. Tompa säger att hon var onekligen söt... och priset? Jag kvider fram priset och Tompa, ja han höll på köra av vägen... Katter ger man bort, eller en tia per tass, men inte dryga tusenlappar.
Reaktionen var så stark och vi pratade mycket om att bli med katt, för det krävs ju att vi skulle vara överens om det... Tompa tyckte vi skulle vänta ett tag. Det var inte så mycket att göra, åh vad jag sörjde. Jag tyckte liksom Kajsa hade pratat med mig via datorskärmen - KÖP MIG - Jag tjatade inte denna gång för att få som jag ville, men det kändes tungt. Efter några dagar, en lördagmorgon så säger Tompa, om katten fortfarande är till salu är det OK att vi köper henne...
Det tog inte många minuter förrän jag satt i telefonen och pratade med uppfödaren. Vi var välkomna att hälsa på och träffa katterna. De andra kattungarna var redan tingade, det var bara Kajsa kvar.
Det blev kattköp - Vi hämtade Kajsa den 12 april och resan hem var lång. Resan gick över förväntan, vi satt båda två i baksätet och Tompa körde. Kajsa var och är en mycket trygg katt så resor med bil är inga problem
och idag tre år efteråt, är det fortfarande en dans på rosor med Kajsa. Vi trivs i varandras sällskap alla tre. Ja, det var hur det började...
Varför det blev "Kajsa" - jag hade bestämt hon skulle heta Siri, det tyckte jag hon passade för... men efter första timmarna sa Tompa vad kavat hon är, precis som Kajsa Kavat... det blev ett spontant Kajsa
Första sommaren bestod av många resor, men som sagt att resa med Kajsa är inget problem. Vi var uppe i Stockholm både söder och norr om stan i olika omgångar.
Tompa och jag var på Simon & Garfunkelkonsertenpå Globen, då bodde vi alla på hotell, vilket också gick bra.
Kajsa har mycket hår på kroppen, ulligt, fint, mjukt. Trots borsten varje dag fäller hon mycket hår. På hennes sovställen är det efter ett tag alldeles lurvigt, det är enda nackdelen med Kajsa. Nu sover hon i sin korg till stor del men klädda stolar - brukar jag till vardags ha en handduk eller tygbit på. Åppropå humör, för det har hon i massor, men är som tur inte långsint. När vi runt nyåret 2004-2005 åkte till Teneriffa och Kajsa bodde hos min syster i 14 dagar, det gick bra... men när vi skulle åka hem, blev vi utjamade av Kajsa. Hon skällde" ut oss, vi har aldrig hört henne föra sånt liv i bilen. Det var inget vanligt jamande - först var det mörkt och ganska intensivt, sen kom det mer i attacker - När vi kom hem var hon först lite avvaktande, men snart var hon" som vanligt igen.
Kajsa är en katt som är där vi är, hon är ingen golvkatt... hon finns på diskbänken som oftast vid matlagning, på torkställningen när man ligger i badet alternativt på badkarskanten. Det händer också att hon släpper ner torr tvätt i badet, när hon är på torkställningen alltså. Hon biter tvärs över klädnypan så tvätten lossnar - sedan sitter hon där och "skrattar" åt en som ligger i badet och fungerar som en målvakt...
eller om hon en kväll inte får uppmärksamhet p g a TV-tittande. Då kommer hon på vardagsrumsbordet och sätter sig framför en, gör man ingen notis om henne så tar hon tassen och svischar ner något på golvet t ex snuset eller liknande... ja hon har en del egenheter för sig och är alltid lekfull och för det mesta glad. Trots sitt temperament är hon lättsam att bo tillsammans med då hon är tydlig i vad hon vill och väldigt följsam...
Sedan blev det ju det här med att flytta... de första dagarna blev innedagar för Kajsa, men å andra sidan var vi inne i december så det var inte några bekymmer... men våren kom och det blev längre och längre utestunder. När sommaren nu kom har Kajsa blivit utekatt... (när vi är hemma) men oj vad hon trivs, hon klättrar i träden och upp på garagetaket smyger i buskar och en rackare på att fånga insekter, men tyvärr också nu i slutet av augusti blir det en och annan fågel. Hon springer inte in för att gå i baljan längre och andra katter som passerat tomten, finns inte inom synhåll. Som den bortskämda katt hon är vill hon inte ha sällskap av andra katter, hon jagar bort dem och för ett herrans liv. Jag tror dom blir rädda av att hon för ett sånt oväsen.
Mot oss är hon dock gudomlig i alla lägen.
| 
