|
Kajsa finns dock inte kvar i detta liv, även om många tankar skulle vilja ha det så. Jag vill verkligen tacka alla som hört av sig via mail, sms och telefon, det har verkligen värmt. Kajsa fyllde verkligen ett av tomrummen i mitt liv och den första reaktionen var - ALDRIG MER EN KATT - nu har det gått drygt 3 veckor, och vi är med katt igen...
hon bor inte hos oss än, vi ska hämta henne den 26 augusti.
Det ska bli så spännande, hon har så vackra föräldrar, så vad månne det bli. Det blir om det fungerar med Molly, säkert ett par utställningar.
Ja, det är verkligen tiden som får utvisa, men det känns spännande, mycket spännande, somalin är ju en ras som passar både mig och Tompa...
Sommaren har varit växlande precis som vädret... men det har varit både arbete och vila. Började min ledighet med en vecka efter midsommar, solen stod i zenit varje dag och det var varmt, varmt, varmt... då var jag så glad över att vi har källare, så jag kunde svalka mig... jobbade sedan i 2 veckor för att sedan vara ledig i hela 5 veckor...
Jag började med att vara ledig själv i 2 veckor, tillsammans med Davina. Hon var här och vi övningskörde på småvägarna här runt i kring, vi målade om i rummet, körde våra gamla möbler till henne...
När vi skulle skjutsa hem Davina, får jag kontakt med Sussi, som frågar vad vi ska göra till helgen - dom vill så gärna komma över...
Så blir det, för det är en ömsesidig vilja, Davina stannar också... sånär som på några träffar sedan 1990 är det runt 20 år sedan vi umgicks, och det kändes inte som en dag hade förflutit sedan vi flyttade...
veckan efter fyllde Kicki år, då åkte vi till henne och Chrille för en sillunch och loppis i Norrskedika och det var då det hände... Kajsa blir överkörd...
Dom som körde på Kajsa, kom och knackade på dörren, frågade och berättade vad som hänt, vilket jag är oerhört tacksam över mitt i kaoset. Vi tog rätt på henne, hon fick en fin och värdig "begravning" i plommonlunden, där hon som liten klättrade i plommonträden för första gången. Men sådan tomhet hon lämnade efter sig... och jag sa aldrig mer... Det var tungt att komma hem och veta att Kajsa inte skulle finnas där mer...
helgen efter åkte vi till Micke, Sussi och hunden Raja... och träffade killarna som blivit vuxna... Vi hade lika trevligt då, så visst finns det väl nån mening med det mesta.
Efter besök hos pappsen på hospitalet åkte vi hem till vårt Rejmyre igen, denna gång var det inte så tungt att komma hem... Vi pratade och pratade, men kom fram till att det var "öken" för oss båda. Kajsa fyllde mycket av våra tomrum och hon använde oss för olika syften och tvärs om... Nu hade jag börjat bli lite nyfiken på vad som kunde finnas på marknaden...
Nätet - hur gjorde vi innan?
En somali var solklart. Men jag hade fler kriterier som jag ville skulle stämma, jag ville ha en hona, hon skulle inte vara viltfärgad som Kajsa, gärna blå, men fawn och sorrel inget hinder. Hennes föräldrar skulle vara somali, ej Aby var, då jag gillar håriga katter. Jag tittade runt på så många hemsidor att allt blev bara ett virrvarr, jag blandade ihop lite katter med varandra, så jag skickade in förfrågningar till ett par uppfödare. Jag fick ganska omgående svar från en - och alla kriterierna var uppfyllda - finns det nån mening eller vad säger ni, men det bästa av allt, vi hämtar henne den 26 augusti... hon heter... S*Lord Avalon Miss Odd Molly Blue, är än så liten, hon är underbart vacker, precis som sina föräldrar och det ska bli så trevligt att lära känna henne.
Sista veckan slipade och lackade vi golvet i rummet, spikade list och möblerade in lite försiktigt. Vi hade tänkt att lägga det på entreprenad, med golvläggarna ville precis som vi ha semester. Det missunnar jag dom inte, även om min planer grusades. Hur som nu är det slipat och lackat och listat. I slutet av september kommer kaminen...
Fick en kristallkrona av Micke, när jag skulle putsa...
Ja, så har äntligen dagen med stort "M" kommit...
(Jag vill tacka mina kollegor för stort tålamod och outtalade kommentarer.)
Onsdagen den 26 augusti, jag kunde med lite fix, byten och tricks sluta några timmar tidigare. Tompa slutade kl 13.00 och då fanns jag där för att plocka upp honom för vidare transport till Laholm - Våxtorp. Resan gick bra, men tog tid då vi körde gamla vägen "26:an", för att slippa köra samma väg tillbaka. Vi kom fram runt sex-tiden, och hälsades välkomna in av Lena. Vi fick se Molly för första gången i verkliga livet... en liten ynka kattjej. (De är ju mindre än man föreställer sig, i alla fall var det så nu) Efter lite kaffe med dopp, namnunderskrifter, informationer och omfördelning av "Carl XI", så var vi på väg mot Rejmyre igen...
Molly och jag satt i baksätet, för att kunna lugna ner varandra lite... och det gick åt. Det var en mycket rädd liten Molly som skakade och pep ordentligt. Trampdynorna var alldeles fuktiga och hela Molly kändes som krampaktig...
När vi kommit till Jönköping, började Molly slappna av stundtals och både spann och sov små stunder i min famn. Hon hoppade ner i väskan och upp igen, sov en stund, kurrade o s v. Sovstunderna blev längre och längre och snart, kvart i tolv, var vi i Rejmyre där det var dags för nästa prövning...
detta var otäckt för lilla Molly... så osäker och liten, hon var som rabiat. Pep och sprang runt och gömde sig under sängar, under soffan...
Jag satte mig till slut på golvet och då kom hon fram och luktade, men höjde jag handen till en klapp förvann hon som en avlöning.
Hon kom fram, spann och luktade på mig lite då och då, för att stanna lite längre stund varje gång...
När klockan var halv två, kände jag att jag måste i säng...
Morgonen var lugn, lite pip, men efter matintag och vätsketömning gick Molly och lade sig, Tompa och jag for iväg till våra resp arbeten. Davina skulle komma hem till oss efter sina körskolelektioner.
Davina blev väl mottagen av Molly, som lugnat ner sig betydligt, men fortfarande var mycket stressad...
Fredagkväll när jag kom hem till Molly och Davina, var det en helt annan katt än den jag lämnat... hon kom och mötte, sprang in till Davina (som agerat som hennes nya mamma) lekte och hoppade, ja, kastade sig ut från klätterträd och fönsterbräden. Hon åt under denna kväll både sin egen och våran mat såsom hon aldrig hade sett mat förr...
Ja, mer om Molly kommer att finnas på hennes sida var efter tiden medger...
Kristallkronan då... kommer mässingen fram???
Vi har nu bott tillsammans med Odd Molly i cirka 1 månad... en lärorik månad vill jag lova... ingen katt har någonsin fått oss att sätta sådana gränser som måste sättas nu. Och i natt (mellan 24-25 sept) visste vi inte ens att den lilla rackaren inte sov hos oss, dålig kommunikation är förnamnet... men det underbara är att hon satt på trappan och ville in på morgonkvisten. Ja hur kunde detta gå till? Vi satt och tittade på TV en helt vanlig torsdgskväll, vi pratade om kaminen som skall installeras under nästa vecka, och om Davina som klarat körkortet GRATTIS... Jag går och lägger mig, Tompa tror att Molly följt mitt exempel, sitter uppe och kollar på TV... innan sängläge går han och ska låsa dörren (källardörren) som kan kärva lite, vilket avhjälps genom att man öppnar dörren och stänger den igen. Han märker inte att Molly springer ut mellan benen på honom, hon har väntat i källartrappen (listig som en räv). Tompa låser och går och lägger sig... Tompa som lovat göra frukost är först uppe och öppnar kylskåpet... ingen Molly kommer??? Han väcker mig och frågar om Molly fortfarande sover, varpå jag svara hon är inte här!!!
Vi ropar Molly, Molly. Vi hör pip... vi öppnar garderober, ingen Molly. Källaren... Tompa har öppnat dörren och gått ut, han har följt pipet längre än jag och kommer in med Molly i famnen... trauma... trauma... trauma
Molly är inte som katterna vi tidigare haft... Molly är en utmaning, hon är inte på något sätt besvärlig, men vi är ovana vid att en katt tar sån stor plats och har så mycket nytt att tillföra, men också så glada att hon faktiskt satt på våran trapp, att hon ville in till oss... och det var bråttom för hon var ju kissnödig - det suveräna med innekatter. Molly är verkligen en katt med stort K. Jag tackar Lena Widen för detta underverk och är så tacksam för att det inte hände något med Molly under denna natt. Molly är läraktig som attans, hon gillar vatten... är det någon som vet hur man lär en katt att kissa och ... på toaletten, för jag tror Molly kan vara ett ämne att lära sånt. Nu kommer hon och vill purra, så jag avvecklar mitt skrivande för ikväll... men skriv gärna om ni vet om toaletten
Eva
Ja, nu är våren ganska långt gången...
Krokusen har faktiskt visat sig i ett dubbelexemplar i rabatten mot söder, tranorna såg vi för första gången i går morse på väg till arbetet...
SMHI hade i veckans begynnelse eller mitt, utlovat vackert och varmt väder till lördagen, men jag sitter nu lördagmorgon och kan inte se en enda signal på att det ska stämma. Det ser grått ut, med regnet hängande i molnen, men sol i sinne kan man också ha inne. I går hade vi gitarrkurs hela dagen, den var förlagd på Jordgloben. Vi var 12 stycken entusiaster som under en dag skulle lära oss 53 låtar... jo man tackar. Det var väl inte riktigt sant att det blev så, men upplägget kan jag känna, det var bra. Man tragglar ett par ackord halva dagen så de sitter, i olika barnlåtar, på eftermiddagen (efter lunch och en liten repetition med nya låtar och de nu inlärda ackorden) ett "nytt" ackord, som lägger sig som en verklig känsla tillsammans med de tidigare inlärda ackorden... Sleep little girl, med Tages kan man skönja bara genom spela D, A7 och Em om och om igen. Idas sommarvisa spelades med samma ackord och man blev lite tjock i halsen, för det lät så vackert, med alla gitarrer som nu kunde hitta rätt bland ackorden och kompet. Vi spelade igenom alla 53 låtarna och väl nöjda som jag tror vi alla var, fick vi ett sånghäfte och en CD, som vi kan följa och träna på samma sätt som vi gjorde under dagen. Kursen slutade klockan 15.00 så jag gick tillbaka till min avdelning då det var min tur att stänga denna fredag. Jag hann spela lite innan det blev kväll och hemgång, med hjälp av det plektrum jag fick på kursen, lät det betydligt mer från min lilla blå gitarr. Väl hemma ville jag ju låta Tompa lyssna på mitt spelande och trots att jag tyckte gitarren "skrammlade" tyckte Tompa att det hänt något bra, att det var mycket större flyt i spelningen. Efter detta utlåtande kände jag mig mycket nöjd, mina fingrar fick vila i ett glas kallt isvatten och kvällen avrundades med finalen av Let's dance... räkmacka med tillbehör och givetvis klapp och gos med Molly. Ja, denna återigen underbara katt, i påsk blir hon 10 månader... energi för ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska jämnföra med, men lilla Molly är så snäll, även om hon har skinn på näsan och stor integritet. Molly gillar snön, vi har varit ute när vädret varit tilltalande och hon hoppar i snön och i våra fotspår, fångar snöbollar och klättrar både högt och lågt ute
  
 
Molly i snön...
|
